Vad berättar ett broderi om ett folk, ett landskap och en historia som länge har berättats av andra? Britta Marakatt-Labba använder nål, tråd, grafik och måleri för att synliggöra samiskt vardagsliv, myter, politiska konflikter och naturens sårbarhet. Här får du en tydlig introduktion till hennes bakgrund, viktigaste verk, konstnärliga metoder och var hennes konst kan upplevas i Norden under 2026.
Det viktigaste att veta om Britta Marakatt-Labbas konst
- Samisk konstnär från Idivuoma i svenska Sápmi, verksam i Övre Soppero.
- Broderiet är hennes mest kända uttrycksform, men hon arbetar också med akvarell, grafik, illustration och scenografi.
- Historjá är ett omkring 24 meter långt broderi som skildrar samisk historia, kultur och samtid.
- Motiven förenar vardagsliv, mytologi, miljöfrågor och politisk kamp.
- Under hösten 2026 visas en större utställning med hennes verk på papper på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.
Vem är Britta Marakatt-Labba?
Britta Marakatt-Labba föddes 1951 i Idivuoma i Kiruna kommun och växte upp i en samisk renskötarfamilj. Hon bor och arbetar i Övre Soppero, där landskapet, språket och den samiska erfarenheten fortfarande är nära närvarande i hennes konst. För mig är det viktigt att se henne som en samtida konstnär med flera uttryck, inte bara som en broderikonstnär.
Hon utbildade sig inom textil konst vid dåvarande HDK i Göteborg mellan 1974 och 1978 och studerade senare vid Sámi University of Applied Sciences i Kautokeino. År 1978 var hon med och grundade den samiska konstnärsgruppen Mázegruppen, som fick stor betydelse för synliggörandet av samiska konstnärers egna perspektiv.
Hennes verk finns i skärningspunkten mellan konst, kulturarv och samhällsdebatt. Därför fungerar de både som visuella berättelser och som ett sätt att bevara erfarenheter som riskerar att glömmas bort.
Varför är hennes broderier så betydelsefulla?
Marakatt-Labba arbetar ofta med ulltråd på linne. Tekniken kallas ibland narrativt broderi, vilket betyder att stygnen bygger upp en sammanhängande berättelse snarare än ett enskilt dekorativt motiv. Ett landskap kan rymma människor, renar, tältkåtor, historiska händelser och andliga gestalter samtidigt.
Det långsamma arbetet har en egen betydelse. Ett litet stygn kan verka obetydligt, men tusentals stygn skapar ett minne som får ta plats över tid. Jag tycker att just den långsamheten gör verken särskilt starka i en kultur där mycket annars ska förstås snabbt och konsumeras ännu snabbare.
Broderierna är ofta vackra vid första anblicken, men de är sällan idylliska. Under de ljusa färgerna och små detaljerna finns berättelser om tvångsförflyttningar, gruvdrift, kolonisering, klimatförändringar och hot mot samiska näringar. Naturen är inte en bakgrund i hennes konst, utan en levande del av berättelsen.
Historjá och andra verk som öppnar berättelsen
Historjá
Det mest kända verket är Historjá, ett omkring 24 meter långt broderi som skapades mellan 2003 och 2007. Verket rör sig genom samisk historia, religion, vardag och samtid och blev internationellt uppmärksammat när det visades i samband med documenta 14 år 2017.
Det är lätt att fastna i verkets storlek, men det avgörande ligger i hur berättelsen rör sig. Det finns ingen enkel början och inget självklart slut. Blicken vandrar mellan människor, djur, fjäll och händelser, ungefär som när muntliga berättelser förändras och fördjupas varje gång de förs vidare.
Läs också: Laga mat ute - enkelt, gott och säkert året runt
Garjját och den politiska dimensionen
I verk som Garjját, på svenska Kråkorna, kopplas broderiet till samisk politisk historia och Alta-konflikten. Här blir textilen ett sätt att visa hur motstånd, sorg och kollektivt minne kan leva kvar i visuella symboler.
Andra återkommande motiv är renhjordar, skidfärder, kåtor, stjärnhimlar och den samiska urmodern med den röda hornmössan. Motiven fungerar inte som exotiska dekorationer. De bär på kunskap om plats, tillhörighet och historisk kontinuitet.
Så kan man förstå naturen och välbefinnandet i konsten
Marakatt-Labbas konst passar väl in i ett nordiskt samtal om natur, livskvalitet och långsammare sätt att leva. Hennes verk visar dock att naturkontakt inte bara handlar om avkoppling. För samiska samhällen är landskapet också hem, arbetsplats, minne och rättighetsfråga.
Det gör hennes konst mer krävande än en vacker bild av fjäll och snö. Den påminner mig om att välbefinnande också hänger ihop med trygghet, tillhörighet och möjligheten att påverka sin livsmiljö. Att se hennes verk kan därför ge lugn, men också väcka obekväma frågor.
Jag brukar rekommendera att man tittar långsamt, gärna i flera minuter på samma del av ett verk. Följ en figur, ett djur eller en linje genom landskapet. Den metoden passar särskilt bra här eftersom detaljerna inte är till för att snabbt avklaras, utan för att gradvis bygga en större berättelse.
Var kan man se hennes konst under 2026?
För den som vill uppleva verken i Sverige finns flera aktuella möjligheter. Utställningen Färd genom gryningen visar hennes grafik på Ájtte i Jokkmokk till och med 23 augusti 2026 och går därefter vidare till Gällivare Kulturmuseum från 29 augusti till 11 november 2026.
På Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn visas verk på papper från 27 september 2026 till 11 april 2027. Utställningen är särskilt intressant eftersom hennes akvareller och teckningar har fått mindre uppmärksamhet än broderierna. Den ger därför en bredare bild av hennes konstnärskap.
Det är klokt att kontrollera aktuella öppettider direkt hos museet före resan. Utställningar kan ha särskilda visningar, begränsade tider eller olika delar av presentationen på olika platser.
| Plats | Innehåll | Period 2026 |
|---|---|---|
| Ájtte, Jokkmokk | Grafik med samiska vardagsmotiv och samhällsfrågor | 30 maj-23 augusti |
| Gällivare Kulturmuseum | Fortsättning av grafikserien Färd genom gryningen | 29 augusti-11 november |
| Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn | Verk på papper, akvareller, grafik och utvalda broderier | 27 september 2026-11 april 2027 |
Vad ska man tänka på när man möter hennes konst?
Det vanligaste misstaget är att bara se traditionella samiska symboler och stanna där. Läs hellre bilderna på flera nivåer. Fråga dig vad som händer mellan människorna, varför naturen ser ut som den gör och vilka konflikter som finns under den stillsamma ytan.
Det är också viktigt att inte reducera verken till illustrationer av samisk kultur. Marakatt-Labba är en konstnär med en tydlig egen form, rytm och komposition. Hennes broderier är självständiga konstverk, även när de samtidigt bär historiska och politiska berättelser.
Om du besöker en utställning med barn eller ovana museibesökare kan du börja med detaljerna. Be dem hitta renar, människor, linjer och färger innan ni pratar om historien. På så sätt blir samtalet konkret och respektfullt, utan att konsten förenklas.
En konstupplevelse som stannar längre än besöket
Britta Marakatt-Labbas betydelse ligger i kombinationen av precision, tålamod och tydlig samhällskritik. Hon visar att textil konst kan bära stora historiska frågor och samtidigt vara intim, poetisk och visuellt lockande.
För mig är det mest givande att möta hennes verk utan att försöka förstå allt på en gång. Se först, läs sedan och återvänd gärna till samma bild. Då märks det hur varje stygn fungerar både som en detalj och som en del av en större berättelse om Sápmi, naturen och människans ansvar.
