Det räcker inte att se en ren på en fjällbild för att förstå samisk kultur. Sveriges urfolk har ett eget språk, en levande tradition, ett starkt förhållande till landskapet och en historia som också rymmer tvång, diskriminering och kamp för rättigheter. Det engelska uttrycket indigenous people of Sweden syftar i praktiken på samerna, och här får du en tydlig bild av vilka de är, hur traditionerna lever vidare och hur du kan möta kulturen med respekt.
Det viktigaste om Sveriges urfolk på några minuter
- Samerna är Sveriges erkända urfolk och en av landets nationella minoriteter.
- Sápmi sträcker sig över norra Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland.
- Renskötsel är viktig, men långt ifrån alla samer arbetar med renar.
- Samiska språk, jojk, duodji och gákti är levande uttryck, inte museiföremål.
- 51 samebyar organiserar renskötseln i Sverige, men en sameby är inte en vanlig by.
- Respektfull turism börjar med samiska arrangörer, lokala museer och försiktighet i renbetesmarker.
Vilka är Sveriges urfolk och var finns Sápmi?
Samerna är Europas enda folk som är erkänt som urfolk och har sitt traditionella område i Sápmi. Området följer inte dagens nationsgränser utan omfattar stora delar av norra Sverige, Norge och Finland samt Kolahalvön i Ryssland.
Det finns ingen svensk folkräkning baserad på etnicitet, så antalet samer kan inte fastställas exakt. En vanlig uppskattning är att det finns minst 20 000 personer med samisk bakgrund i Sverige och omkring 80 000 i hela Sápmi. Många bor i städer, studerar på universitet eller arbetar i helt andra branscher än renskötsel.
Jag tycker att just den sista punkten är viktig. Bilden av samer som ett folk där alla bor i kåtor och följer renhjordar är både förenklad och missvisande. Samisk identitet kan vara knuten till språk, släkt, historia, plats, kultur och gemenskap, medan renskötsel bara är en del av helheten.
På svenska används orden urfolk och nationell minoritet sida vid sida, men de betyder inte samma sak. Samerna är både Sveriges urfolk och en av Sveriges fem nationella minoriteter, vilket ger särskilt skydd åt språk, kultur och traditioner. Enligt Sweden.se erkändes samerna som urfolk av Sveriges riksdag 1977.
Renskötsel är en näring, ett kunskapssystem och en identitetsbärare
Renskötseln är den tradition som oftast förknippas med samerna, och det finns en god anledning till det. Renen ger kött, skinn och horn, men arbetet handlar också om årstidsväxlingar, betesmarker, väder och detaljerad lokalkännedom som har förts vidare mellan generationer.
I Sverige finns ungefär 260 000 renar, och renskötseln är organiserad i 51 samebyar. En sameby är inte en by med hus och gator, utan en ekonomisk och administrativ sammanslutning som har rätt att bedriva renskötsel inom ett bestämt område.
Renskötseln är modern på samma gång som den är traditionell. Skotrar, fyrhjulingar, lastbilar och ibland helikoptrar används när det behövs, medan själva kunskapen om renarnas beteende och landskapets villkor bygger på lång erfarenhet. Tekniken förändrar arbetsmetoden, men inte nödvändigtvis kulturens kärna.
Alla samer arbetar inte med renar. I dag försörjer sig många inom vård, utbildning, konst, företagande, forskning och offentlig sektor. Ungefär tio procent av Sveriges samer uppskattas ha sin huvudsakliga försörjning från rennäringen, och många kombinerar den med andra arbeten.
Varför är renskötseln politiskt omstridd?
Renskötsel kräver stora sammanhängande betesområden. Skogsbruk, gruvor, vindkraft, vägar och klimatförändringar kan därför påverka renarnas vandringsvägar och tillgången på vinterbete. Konflikten handlar inte bara om ekonomi, utan om vem som får använda marken och hur beslut ska fattas.
Historiskt har staten begränsat vilka samer som fick bedriva renskötsel och tillhöra en sameby. Det har skapat skillnader mellan samiska grupper som fortfarande märks i dagens diskussioner om rättigheter och representation. För mig är det en viktig påminnelse om att samisk kultur inte kan reduceras till en turistupplevelse utan också måste förstås som en fråga om mark, makt och självbestämmande.
Språk, jojk och hantverk håller traditionerna levande
Samisk kultur består av flera språk och regionala uttryck. I Sverige brukar man tala om nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska, även om språklandskapet är mer nyanserat än så. Språken har länge utsatts för förtryck och försvenskning, men de används fortfarande i familjer, skolor, medier, musik och offentliga verksamheter.
Samiska erkändes som officiellt minoritetsspråk i Sverige år 2000. Det betyder bland annat att det finns lagliga möjligheter att använda samiska i kontakten med vissa myndigheter och kommuner. Språket är alltså inte en historisk rest, utan en del av Sveriges samtid.
Jojk är mer än traditionell sång
Jojk är ett av de mest särpräglade samiska kulturuttrycken. En jojk kan knytas till en person, ett djur eller en plats och fungerar ofta mindre som en berättelse om något än som ett sätt att gestalta eller närma sig det som jojkas.
Äldre jojktraditioner har påverkat dagens musik, där artister blandar jojk med pop, rock, elektronisk musik och hiphop. Jag tycker att det är ett bra exempel på hur traditioner överlever bäst när de får förändras utan att förlora sin betydelse.
Läs också: Sami village i Sverige - så möter du samisk kultur
Duodji och gákti visar tillhörighet
Duodji är samiskt hantverk som ofta bygger på material från naturen, exempelvis trä, skinn, horn och ull. Föremålen kan vara praktiska, men form, materialval och dekoration kan också bära information om plats, familj och samisk tillhörighet.
Den traditionella dräkten kallas ofta gákti eller kolt. Utseendet varierar mellan nord-, lule- och sydsamiska områden, och färger, silver, band och detaljer kan visa regional bakgrund. Dräkten används främst vid högtider och särskilda tillfällen, inte som en vardagsuniform.
Ett vanligt misstag är att köpa ett föremål som marknadsförs som samiskt utan att kontrollera vem som har tillverkat det. När jag själv bedömer hantverk tittar jag först på ursprung, hantverkare och sammanhang, inte bara på en etikett med renmotiv.
En historia av förtryck påverkar fortfarande nutiden
Samisk historia innehåller handel, jakt, renskötsel och starka lokala samhällen, men också omfattande ingrepp från stat och kyrka. Samiska barn placerades i särskilda skolor, språket trängdes undan och samisk religion och jojk betraktades länge som något som skulle bekämpas.
Under 1900-talet förstärktes skillnaden mellan samer som bedrev renskötsel och andra samer. Lagstiftning och myndighetspraktik gjorde att vissa förlorade möjligheten att delta i samiska näringar eller föra vidare delar av sitt kulturarv. Det är en av orsakerna till att identitet och rättigheter fortfarande diskuteras så intensivt.
Sametinget inrättades 1993 och fungerar både som ett folkvalt samiskt organ och som en statlig myndighet. Dess uppgift är bland annat att arbeta för en levande samisk kultur, samiska språk och samiska näringar. Sametinget beskriver kulturarvet som både materiellt och immateriellt, vilket också omfattar ortnamn, berättelser, kunskaper och traditioner.
Det moderna Sverige har tagit steg mot upprättelse, men processen är inte färdig. Försoning kräver mer än ceremonier och vackra ord. Den märks först när samer får verkligt inflytande över frågor som rör mark, språk, utbildning och kultur.
Så upplever du samisk kultur med respekt
För den som reser i norra Sverige finns många möjligheter att lära sig mer. Ájtte i Jokkmokk är ett bra startpunkt för samisk historia, fjällkultur och naturmiljöer. Jokkmokks marknad i februari och samiska kulturveckor i bland annat Umeå kan också ge en bredare bild än en enstaka souvenirbutik.
Jag föredrar småskaliga upplevelser där samer själva berättar om sin kultur och där intäkterna stannar hos lokala företag. Det kan vara en matupplevelse, ett hantverksbesök, en föreläsning eller en guidad tur. En bra arrangör säljer inte en stereotyp, utan förklarar vad som är historiskt, vad som är personligt och vad som är levande nutid.
- Välj i första hand samiskt drivna verksamheter och lokala kulturinstitutioner.
- Fråga alltid innan du fotograferar människor, dräkter, ceremonier eller privata miljöer.
- Gå inte nära renar och försök inte mata eller styra dem.
- Köp hantverk från namngivna hantverkare och fråga om föremålets ursprung.
- Använd inte gákti, jojk eller andra uttryck som dekorativ rekvisita utan förståelse för sammanhanget.
- Respektera skyltar och anvisningar i områden där renskötsel pågår.
Det samiska Sverige blir tydligare när man ser hela bilden
Samerna är inte bara Sveriges ursprungliga invånare i historisk mening, utan ett folk med levande språk, företag, politiska institutioner och kulturella uttryck. Renskötsel, duodji, jojk och gákti är viktiga delar, men de berättar inte allt om samiskt liv.
Den bästa förståelsen uppstår när kultur och rättigheter får finnas tillsammans. Se landskapet som ett hem, inte som en kuliss, och möt samiska traditioner genom människor som själva förvaltar och utvecklar dem.
