Att åka skridskor blir mycket lättare när du förstår tre saker: hur kroppen ska stå, hur skären ska användas och hur du bromsar utan att stelna. Här går jag igenom grunderna steg för steg, från utrustning och balans till svängar, stopp och säkerhet på både ishall och utomhusis. Poängen är att du ska kunna gå ut på isen med mindre osäkerhet och fler konkreta knep i fickan.
Det viktigaste att ha koll på innan du ger dig ut på isen
- Börja på en jämn isyta där du slipper tänka på underlaget samtidigt som du lär dig balansen.
- Ha mjuka knän, lätt framåtlutad höft och blicken framåt, inte ner i isen.
- Tryck ifrån åt sidan med skenan i stället för att ”springa” på isen.
- Lär dig bromsa tidigt, helst innan du börjar jaga fart.
- Välj skridskor som sitter stabilt, och låt inte stora skor sabotera kontrollen.
- På naturis är sällskap, hjälm och rätt förberedelser minst lika viktiga som tekniken.
Rätt utrustning gör första turen mycket lättare
Jag brukar börja med utrustningen, eftersom många nybörjarproblem faktiskt är passformsproblem. För stora skridskor, för tjocka strumpor eller en lös hjälm gör att kroppen hela tiden jobbar emot sig själv. En bra nybörjarskridsko ska kännas stadig runt fotleden, sitta fast utan att klämma och ge dig tillräckligt mycket kontroll för att du ska våga slappna av.
Friluftsfrämjandet lyfter skalskridskor som ett bra val för barn som ska börja, just för att de är stadiga, varma och håller foten rak. För äldre nybörjare fungerar hockeyskridskor ofta bra om du vill ha mycket stöd, medan konståkningsskridskor kan ge en lugn glidkänsla men kräver lite vana kring taggen framtill. Långfärdsskridskor hör hemma när du redan vet mer om is, turåkning och säkerhet.
| Skridskotyp | Passar bäst för | Det jag brukar tänka på |
|---|---|---|
| Hockeyskridskor | Barn, lek och allroundåkning | Ger ofta bra stöd och känns trygga när du lär dig de första skären. |
| Konståkningsskridskor | Den som vill ha stabilt blad och lugn glidkänsla | Fungerar fint för många nybörjare, men taggen fram kräver lite vana. |
| Skalskridskor | Barn som behöver stadga och värme | Ett praktiskt nybörjarval när det viktigaste är trygg passform och enkel hantering. |
| Långfärdsskridskor | Turåkning på naturis | Välj dem först när du också har koll på is, sällskap och säkerhetsutrustning. |
För barn gäller dessutom att hjälm inte är något extra tillval. 1177 påminner om att barn behöver hjälm när de åker skridskor, och jag tycker att vuxna nybörjare gör klokt i att tänka likadant. Lägg till tunna, varma lager och vantar som skyddar händerna när du ramlar, för det gör nästan alla i början.
När utrustningen sitter rätt blir nästa steg att hitta balansen, och där gör små justeringar större skillnad än man tror.
Så hittar du balansen de första minuterna
De första minuterna handlar inte om fart utan om att lära kroppen att lita på underlaget. Jag brukar säga att du ska tänka mindre på benen och mer på hållningen: knäna ska vara mjuka, höfterna lite fram, axlarna avslappnade och blicken riktad dit du vill åka. Spänner du dig för mycket blir isen plötsligt halare än den behöver vara.
- Stå med fötterna ungefär höftbrett isär.
- Låt knäna fjädra lätt i stället för att låsa dem.
- För vikten mitt över foten, inte långt fram på tårna och inte bak på hälarna.
- Lyft ena foten en liten bit och sätt ned den igen för att känna var balansen finns.
- Ta sedan korta steg åt sidan innan du försöker glida längre sträckor.
Det här ser nästan för enkelt ut, men det är ofta exakt här nybörjaren vinner eller förlorar kontrollen. Om du kan stå still utan att vingla har du redan lagt en bra grund, och då blir nästa steg att förstå hur skäret faktiskt arbetar mot isen.

Tekniken som får dig att glida i stället för att stappla
Det vanligaste misstaget jag ser är att man försöker springa på isen. Då försvinner glidet, och varje steg blir mer stress än teknik. Tänk i stället att du trycker ifrån lätt åt sidan, låter ena skridskon bära kroppen en kort stund och byter ben i en lugn rytm.
- Tryck ifrån åt sidan. Det är skenan som ska arbeta, inte tåspetsen.
- Låt ett ben bära i taget. Glidet kommer när du vågar stå kvar på ena sidan lite längre.
- Håll stegen korta i början. Långa skär kommer senare, när balansen sitter.
- Håll överkroppen stilla. Om bröst och axlar vrider runt för mycket tappar du riktningen.
- Titta framåt. Blicken styr kroppen snabbare än många tror.
På en plogad bana eller i ishall kan du öva just det här i 10 till 15 minuter utan att jaga fart. Jag tycker att det är bättre att göra få, rena skär än att åka runt och nöta dåliga vanor. När glidet sitter blir det naturligt att gå vidare till stopp och svängar, för då känns kontrollen plötsligt mycket mer konkret.
Bromsa, svänga och resa dig utan drama
Att kunna stanna är lika viktigt som att kunna åka. På en nybörjarnivå är den säkraste bromsen ofta den enklaste: för ihop skenorna lite, låt kanterna ta friktionen och låt hastigheten dö bort i stället för att försöka tvärnita. På hockeyskridskor kommer många senare att lära sig T-stopp, men det är ingen idé att stressa dit innan glidet känns stabilt.
- Bromsa: håll överkroppen lugn och låt benen göra jobbet.
- Svänga: lägg vikten mot det ben du vill svänga runt och låt kurvan komma av sig själv.
- Falla: försök landa kontrollerat på sidan i stället för att ta emot dig med raka armar.
- Resa dig: kom upp på knä, placera en fot under kroppen och tryck dig upp i två steg.
Det är också här många upptäcker att rädsla för fart egentligen är rädsla för att inte kunna stanna. När bromsen sitter blir åkningen genast lugnare, och då är det lättare att välja rätt plats för träning och veta när isen faktiskt är värd att lita på.
Säkerhet på svensk is och de misstag som sabbar lärandet
En ishall, en spolad bana i parken och blank naturis i skärgården är tre helt olika miljöer. För att lära dig grunderna snabbt är en jämn bana bäst, eftersom du slipper läsa isen samtidigt som du försöker hålla balansen. Naturis är fantastisk när du redan kan grunderna, men där ska säkerheten alltid väga tyngre än suget efter fart.
Friluftsfrämjandet sammanfattar långfärdsskridsko med tre ord som är värda att bära med sig: kunskap, utrustning och sällskap. Det är en enkel men klok tumregel även för den som bara tänker sig en kort tur på naturis. Jag håller också med om att hjälm, torra vantar och kläder som låter dig röra dig fritt gör stor skillnad för hur tryggt allt känns.
- För stora skridskor som gör att foten glider runt i skon.
- För tjocka strumpor som pressar foten fel och förstör kontakten med skenan.
- För mycket fart innan du kan bromsa utan panik.
- Att titta ner hela tiden i stället för framåt.
- Att åka ensam på naturis utan att ha koll på förhållandena.
På svensk vinteris är den bästa regeln oftast den tråkigaste: börja enkelt, välj kontrollerade ytor och öka svårigheten först när kroppen har förstått grunderna. När de här fällorna är borta blir det mycket lättare att utvecklas på riktigt.
Så fortsätter du när grunderna sitter
Det snabbaste sättet att bli tryggare är inte att åka längst, utan att åka kortare pass oftare. Jag brukar rekommendera 15 till 20 minuter ren teknikträning i början: några minuter balans, några minuter glid, sedan broms och sväng. När det känns stabilt kan du växla mellan ishall och utomhusbana för att vänja dig vid olika underlag.
- Träna på samma sak flera gånger i rad i stället för att jaga nya trick.
- Be någon filma ett kort klipp, så ser du snabbt om du lutar för mycket framåt.
- Gå en skridskoskola om du vill få snabbare feedback och slippa gissa dig fram.
- Välj naturis först när bromsning, svängar och fallteknik känns ganska automatiska.
Det som brukar göra störst skillnad är faktiskt inte mer mod, utan bättre grundvanor: rätt passform, mjuka knän, lugn andning och respekt för isen. När de bitarna sitter blir skridskoåkning mindre av ett test och mer av en vintervana som håller i längden.