Vad möter man egentligen när man vill förstå samerna i Sverige bortom bilden av renar och fjäll? Här får du en tydlig introduktion till samisk identitet, historia, språk och levande traditioner, tillsammans med praktiska råd för dig som vill uppleva Sápmi med respekt.
Samisk kultur formas av språk, landskap och gemenskap
- Samerna är Sveriges urfolk och en av landets nationella minoriteter.
- Sápmi sträcker sig över norra Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön.
- Renskötsel är viktig, men alla samer arbetar inte med renar.
- Samiska språk, jojk, duodji, klädtraditioner och berättelser förs vidare på olika sätt.
- Respektfulla besök innebär att välja samiska aktörer och fråga innan du fotograferar eller deltar.
Ett urfolk med ett eget land över nationsgränserna
Samerna är Europas enda erkända urfolk och har levt i det område som kallas Sápmi långt innan dagens nationsgränser drogs. Sápmi omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Rysslands Kolahalvön. I Sverige ligger de samiska kärnområdena främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, men samer bor i dag i hela landet.
Det finns ingen officiell folkbokföring efter etnicitet, så antalet samer kan inte räknas exakt. Vanliga uppskattningar anger att 20 000 till 35 000 samer bor i Sverige. Jag tycker att just den variationen är viktig att förstå, eftersom samisk tillhörighet inte kan reduceras till ett yrke, en dialekt eller en viss typ av klädsel.
Samerna erkändes som urfolk av Sveriges riksdag 1977 och är samtidigt en nationell minoritet. Det innebär att samisk kultur och samiska språk har ett särskilt skydd i svensk lag. Historien innehåller däremot också kolonisering, markförluster, rasbiologi och perioder då barn hindrades från att använda samiska i skolan. Den bakgrunden påverkar fortfarande språk, identitet och relationen till svenska myndigheter.
För mig blir det därför missvisande att beskriva samisk kultur som något som bara hör till det förflutna. Den är levande, föränderlig och politisk, samtidigt som många traditioner har rötter i ett mycket gammalt sätt att leva nära landskapet.
Renskötsel är central men inte hela den samiska kulturen
Renen har en stark plats i den samiska historien och används som symbol för hela Sápmi. Ändå är det en vanlig missuppfattning att alla samer är renskötare. Samer arbetar inom alla möjliga yrken, bor både i städer och på landsbygden och har olika relationer till språk, traditioner och näringar.
Renskötseln bygger på att renen är ett halvt domesticerat djur som fortfarande följer sina naturliga vandringsmönster. Arbetet styrs därför av årstider, väder, betesförhållanden och renarnas rörelser. Kalvmärkning, skiljning, flytt mellan betesmarker och slakt kräver både praktisk erfarenhet och kunskap som ofta förs vidare inom familjer och samebyar.
I Sverige finns 51 samebyar. En sameby är inte en fysisk by med hus och gator, utan en juridisk och administrativ sammanslutning som organiserar renskötseln inom ett geografiskt område. Sametinget delar in dem i 33 fjällsamebyar, 10 skogssamebyar och 8 koncessionssamebyar.
Skillnaden mellan fjäll- och skogssamisk renskötsel handlar bland annat om landskap och flyttmönster. Fjällsamebyarnas renar rör sig ofta mellan fjäll och skogslandskap, medan skogssamisk renskötsel vanligtvis sker inom mer sammanhängande skogsområden. Förutsättningarna påverkas dessutom av vägar, gruvor, skogsbruk, vindkraft, rovdjur och ett förändrat klimat.
Det här är också skälet till att renskötsel inte bara bör behandlas som en pittoresk turistbild. Den är en näring, en rättighet och en kulturbärare. När betesmarker fragmenteras påverkas inte bara ekonomin, utan också möjligheten att föra vidare kunskap, språk och familjetraditioner.
Språken bär kunskap om natur och vardag
Samiska är inte ett enda språk utan en grupp närbesläktade språk. I Sverige används bland annat nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska. Skillnaderna mellan språken kan vara stora, ungefär som mellan svenska och tyska i vissa jämförelser, vilket gör det fel att tala om samiska som om det vore en enhetlig dialekt.
Språken innehåller många nyanser för snö, terräng, renar, väder och årstidsväxlingar. Det betyder inte att samiska har ett magiskt större ordförråd, men språken har utvecklats i miljöer där sådana skillnader varit praktiskt viktiga. Jag tycker att det är ett tydligt exempel på hur språk formas av människors erfarenheter och behov.
Årtionden av försvenskningspolitik gjorde att många familjer slutade föra samiskan vidare. I dag pågår ett aktivt revitaliseringsarbete, alltså försök att återta och stärka språk som försvagats. Det sker genom utbildning, språkkurser, förskolor, medier, litteratur och familjer som vill återknyta till ett språk som tidigare generationer tvingades lämna.
I vissa kommuner inom det samiska förvaltningsområdet finns särskilda rättigheter att använda samiska i kontakt med myndigheter och att få förskola eller äldreomsorg på språket. För den som besöker Sápmi är det enkelt att visa respekt genom att använda samiska ortnamn när de finns, uttala person- och platsnamn så korrekt som möjligt och inte behandla språket som en dekorativ detalj.
Duodji, kolt och jojk gör traditionerna synliga
Samisk kultur märks i många uttryck som är både praktiska och symboliska. Duodji är samisk slöjd och omfattar exempelvis knivar, korgar, textilier, smycken och föremål av trä, horn, skinn och ben. Materialen har länge hämtats från den lokala miljön, och hantverket har utvecklats för att fungera i vardagen, inte bara för att vara vackert.
En äkta duodjiprodukt är därför mer än en souvenir. Den bär information om material, teknik, form och ofta också om vem som har tillverkat den. När jag väljer mellan massproducerad turistdesign och ett föremål från en samisk hantverkare är det senare alltid det mer meningsfulla alternativet, även om det kostar mer.
Den traditionella klädseln kallas ofta kolt eller gákti. Utformningen varierar mellan olika områden och kan visa geografisk tillhörighet, familjeband och högtid. Färger, silver, tennbroderi, bälte och huvudbonad är inte slumpmässiga accessoarer, och kolten används framför allt vid ceremonier, högtider och andra särskilda tillfällen.
Jojken är ett annat centralt kulturuttryck. En jojk kan tillägnas en person, ett djur eller en plats och fungerar inte alltid som en traditionell sång med början, vers och slut. Den kan snarare gestalta eller närma sig det som jojkas. Jojken har också förändrats över tid och hör i dag hemma både i traditionella sammanhang och i modern musik.
Matkulturen knyter samman natur, hushållning och säsong. Ren, fisk, vilt, bär, svamp och örter har länge varit viktiga råvaror, men samisk mat är inte begränsad till renkött. Lokala råvaror och varsam användning är ofta viktigare än en bestämd meny.
Så upplever du samisk kultur med respekt
Det finns många bra sätt att möta samisk kultur som besökare, särskilt i Jokkmokk, Kiruna, Arjeplog, Tärnaby och andra delar av norra Sverige. Det mest givande är att välja samiska museer, guider, kulturcenter och företag där samer själva bestämmer hur berättelserna ska förmedlas.
- Välj aktiviteter där arrangören tydligt samarbetar med eller drivs av samiska aktörer.
- Fråga alltid innan du fotograferar människor, ceremonier, renar eller privata miljöer.
- Gå aldrig fram till renar eller mata dem utan uttryckligt tillstånd.
- Köp hantverk från skaparen eller från en återförsäljare som kan förklara produktens ursprung.
- Se en kåta, kolt eller jojk som en del av ett levande sammanhang, inte som rekvisita.
Jag skulle vara försiktig med upplevelser som paketerar samisk kultur som en exotisk show. En bra aktivitet ger utrymme för nyanser, samtal och frågor, medan en sämre bara staplar symboler på varandra. Det är också klokt att kontrollera om bilder och beskrivningar speglar dagens samiska liv eller fastnar i en romantiserad historiebild.
Friluftsliv kräver dessutom hänsyn till renskötseln. Håll hunden kopplad där det behövs, följ skyltar och anvisningar och lämna inte markerade leder när renar finns i området. Allemansrätten ger stora möjligheter, men den innebär också ansvar att inte störa djur, arbete eller känsliga kulturmiljöer.
Samisk kultur i Sverige är både tradition och samtid
Det samiska kulturarvet finns i berättelser, musik, mat, slöjd och språk, men också i film, litteratur, scenkonst, politik, mode och samtida design. Samiska konstnärer och journalister använder moderna uttryck för att diskutera identitet, klimat, markrättigheter och relationen mellan minoritet och majoritetssamhälle.
Sápmi är inte ett museum och samer lever inte på ett enda sätt. En person kan ha samiska rötter utan att tala samiska, en annan kan vara aktiv renskötare, och en tredje kan arbeta i en storstad med konst eller forskning. Det finns ingen universell samisk livsstil.
Det är också viktigt att skilja mellan samisk identitet och turistindustrins symboler. En färgglad mössa, en renbild eller ett föremål med samiskt inspirerat mönster gör inte automatiskt en produkt samisk. När ursprung och tillverkare är otydliga finns det goda skäl att vara försiktig.Min egen slutsats är att den bästa vägen in i ämnet går genom flera perspektiv samtidigt. Läs om historien, lyssna på samiska röster, besök kulturinstitutioner och förstå hur naturen används i dag. Då blir traditionerna mer begripliga och samtidigt mycket mer levande än den förenklade bilden av ett folk som bara hör hemma i fjällen.
En mer rättvis bild börjar med nyfikenhet och eftertanke
Samerna i Sverige är ett urfolk med ett gränsöverskridande kulturområde, flera språk och traditioner som fortsätter att utvecklas. Renskötseln är betydelsefull, men den samiska erfarenheten rymmer långt mer än renar och fjäll.
För den som vill lära sig mer är den viktigaste vanan enkel. Lyssna på samiska röster, stöd samiska verksamheter och visa hänsyn till landskapet. Det gör besöket rikare och bidrar samtidigt till att samisk kultur får beskrivas på sina egna villkor.
